Abstract
”The child as an optics towards the world. Ann Jäderlund's poems for children in relation to her poems for adults.” In the discussion of the renowned Swedish poet Ann Jäderlund (b. 1955), her two illustrated books of poetry for children have been widely neglected. In this essay, it is argued that these two books, Ivan's book (Ivans bok, Citation1987) and Iris's book (Iris bok, Citation2002), have a bearing on her poems for adults, and that they should be closely examined by anyone who seeks to understand the poetic practice of Ann Jäderlund. Here, the poetry collection Calendar red. Living of ice (Kalender röd. Levande av is, Citation2000) is tentatively read in relation to Iris's book, which was published two years after the former. The essay draws special attention to the literary debut of Ann Jäderlund, Streamer City (Vimpelstaden, Citation1985), which is a minimalistic and language-reflective poetry collection for adults, published two years before the author's first children's book. In Streamer City the subject imitates the perception of a small child, striving to renew or liquify the given concepts, and to create a voice of her own. This perspective is central in Ivan's book and Iris's book as well, but from a child's actual point of view, where the objects are not yet caught in concepts. Here, we analyse poems from the four mentioned poetry collections, focusing on how the subjects describe the world in relation to the normative connection between objects and concepts. We reveal how the poet uses the same images and a similar linguistic theme in these works, especially in Streamer City and Ivan's book, which creates an interesting bridge between the two poetry collections. We advocate an open perspective concerning target groups, and note how the child's perspective can be regarded as an optics, through wich we may bring our formation of concepts to light.
Notes
1 Till de tidiga uttolkarna av Jäderlunds vuxendiktning hör Ebba Witt-Brattström som i Ur könets mörker. Litteraturanalyser (Citation1993) bl.a. berör Jäderlunds diktning samt Staffan Bergsten som uppmärksammade författarskapet i Klang och åter. Tre röster i samtida svensk kvinnolyrik (Citation1997). Lena Malmbergs avhandling Från Orfeus till Eurydike. En rörelse i samtida svensk lyrik följde år 2000 med en diskussion av Jäderlund m.fl. 2002 utkom Åsa Beckmans Jag själv ett hus av ljus. 10 kvinnliga poeter och 2006 Anders Olssons Skillnadens konst. Sex kapitel om moderna fragment. I sammanhanget kan man även nämna Marianne Hörnströms Flyktlinjer. Aningar kring språket och kvinnan från 1994 och Niklas Schiölers Begränsningens möjligheter. Svensk kortdikt från Heidenstam till Jäderlund från 2008. I skrivande stund är en lovande insats på området Tatjana Brandts pågående avhandlingsarbete om Agneta Enckell och Ann Jäderlund vid Helsingfors universitet.
2 Vi anspelar här på titeln till Maurice Merleau-Pontys filosofiska verk Phénoménologie de la Perception, inte för att hävda ett genetiskt idéhistoriskt samband utan för att indikera beröringspunkterna mellan de två projektens premisser: Merleau-Pontys ambition att omförhandla filosofins hemvist från de ideala abstraktionernas sfär till en undersökning av människans livsvärld, med avseende på hur människan är både kropp och tanke, synlig och seende, och hur hennes omvärld ges för denna tvetydiga utsiktspunkt som är människans kropp och medvetande; respektive Jäderlunds uppmärksamhet inför språkets och varseblivningens materialitet, problematiseringen av det yttre och det inre samt den kritiska undersökningen av varje fixerat perspektiv.
3 Som Marjorie Perloff formulerar tanken: ”collage (…) incorporates directly into the work an actual fragment of the referent, thus forcing the reader or viewer to consider the interplay between preexisting message or material and the new artistic composition that results from the graft.” ”collage and its cognates (montage, assemblage, construction) call into question the representability of the sign” (Perloff Citation1986, xviii).
4 Intresset för kiasmen mellan det inre och det yttre är för övrigt ett släktskap som hon delar med Merleau-Ponty som ständigt återkommer till detta problemkomplex, i förhållande till tänkande och perception, men också i förhållande till estetisk teori. Med en karakteristisk formulering beskriver Merleau-Ponty exempelvis teckningen och tavlan som ”utsidans insida och insidans utsida som förnimmandets dubbelhet gör” (Merleau-Ponty Citation2004, 287). Se även ”Sammanflätningen – kiasmen” i samma volym.
5 Jäderlund säger i en intervju att hon ”själv gått in i både barn- och mammatillstånd, kanske rört mig mellan flera olika åldrar. Men det kan ju också vara en tillgång. Att det inte bara är riktat till en ålder.” (Risberg Stameus Citation2003). Vid ett annat tillfälle säger Jäderlund att hon kan uppleva att hon ”kolonialiserar” sina barn i barnböckerna: ”Jag talar ju på sätt och vis i deras namn, som om jag vore dem. Vilket jag kanske också delvis kände mig vara då” (Högström Citation2012).
6 I Vimpelstaden citeras Wittgensteins språkfilsofi, vilken vi här inte tagit upp till diskussion. I gengäld har vi velat antyda Merleau-Pontys utforskande av människans förhållande till sin omgivning som en givande referenspunkt. Lena Malmberg ser det fruktbara mötet mellan Jäderlunds lyrik och Merleau-Pontys filosofi i sin studie av diktsamlingen Rundkyrka och sjukhuslängor vid vattnet. Himlen är förgylld av solens sista strålar i avhandlingen Från Orfeus till Eurydike, där hon plockar upp Merleau-Pontys tanke att det inte med enkelhet går att skilja på den förnimmande och det som förnims: ”Spegelbilden förvandlar ting till något som ses och det sedda till ting” (Malmberg Citation2000, 91).
7 Vi lutar oss här mot en tankegång inom den filosofiska hermeneutiken som filosofen Marcia Sá Cavalcante Schuback träffande formulerat: ”Ur hermeneutisk synvinkel är det först i ett visst mellanrum, i rummet eller avståndet mellan tolkaren och texten som en mening kan uppstå. (…) Hermeneutiken har öppnat för en problematisering av det mellanrum eller den gräns mellan medvetandets immanenta och 'verklighetens' transcendenta sfärer, mellan 'det egna' och 'det främmande', som tas för givna i de flesta epistemologiska positioner. Den ifrågasätter det förment självklara i att göra det främmande bekant och gör gällande att det är minst lika viktigt att främmandegöra det bekanta, att avbilda sig, i meningen att lämna bakom sig den inrotade evidensen” (Cavalcante Schuback Citation2006, 7f).
Additional information
Notes on contributors
Johan Gardfors
Johan Gardfors är doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, författare och förläggare på Bladstaden 2007–2011. Lisa Schmidt är redaktör på Kabusa böcker, fil.mag. i litteraturvetenskap, författare och förläggare på Bladstaden 2007–2011.